Yes! Detta är en fråga som många ställer sig.

Jag har en vän som säger att an inte kan lita på någon. En annan anförtror sig endast sina vänner, men inte familjen, och jag själv är rätt öppen, fast inom vissa ämnen. T.ex; mens. Ett av mina favoritämnen.

I vilket fall som helst, jag fick en förfrågan om att skriva om vänskap och relationer inom en mer vänskaplig fas. Och självklart tar jag till mig av era önskemål. Så här kör vi!

Jag har lärt mig en hel del om vänskap de senaste två månaderna. Jag har insett vilka som faktiskt ger mig positiv energi, och vilka som jag lika gärna kan vara utan. Att tänka på detta sätt gör mig lättad och helt pltösligt är det så mycket lättare att fokusera på det positiva i livet.

Jag ska berätta lite om mina sk. goa klasskamrater. (Alltså dem som jag lika gärna kan vara utan.)

-Mina klasskamrater (dem jag brukar umgås med), är riktiga fjollor, som antingen inte kan stå på sig och säga vad dem tycker, eller så är dem bortskämda snorvalpar som inte kan vara glada för andras skull. Barnligt tycker jag, och ni får ursäkta mig för mina ordval, men vissa saker gör mig ganska upprörd.

Vänner ska vara glada för varandras skull, uppmuntra varandra och finnas till vid alla tillfällen. Men tjejer (å ja, det är ni tjejer som expert på detta!!), som fått för sig att dem är jordens mittpunkt gör det exakt motsatta.

Det finns en tjej i min klass som helt enkelt inte vet hur man delar på glädje och uppmärksamhet. Hon trycker ned på folk som hon känner är i en högre rang än henne själv, och istället för att erkänna sin avundsjuka, vill hon få med alla andra att tycka likadant.

Jag genomskådade henne ganska snabbt. Men de andra tjejerna apar efter. Om jag hade ork skulle jag göra motstånd. Men istället går jag på toaletten, för att sedan finna någon i skolan som jag faktiskt tycker om att umgås med.

När jag umgås med människor som är falska, känner jag inom mig en stark irritation. Och jag, som känner mig själv vet, att om jag inte går därifrån svabbare än kvickt, kommer ordbajsa små grodor som jag sedan kommer få ångra.

Såna kompisar ska man itne vara med!!

Nu till bra kompisar.

Idag hade jag en lektion med en fantastisk tjej. Hennes glädje sprids i hela mig och vi skrattar säkerligen 30 minuter varje gång vi träffas. Minst. Hon bryr sig inte om utseende, märkeskläder, förmåner eller dylikt. Nej, hennes fokus ligger på personligheten. På den fina insidan, och samtidigt är hon en person som aldrig skulle säga något ont om någon som hon ska föreställa vän till. Hon behandlar andra som hon själv vill bli behandlad, och lyckas. Till 100%

Med henne känner jag inget behov av att gå på toaletten, utan jag kan vara mig själv. Göra tokiga saker utan att dömas ut och känna mig som hemma.

Vad försöker jag säga med detta? Det kan ni nog lista ut själva ;)

Men jag kan säga detta -Hellre ensam, än omgiven av människor som får mig att må dåligt!