Jag har en hemlighet. En hemlighet som jag inte kan berätta för någon, just därför att det jag gjorde egentligen är ganska tabu. Haha... 

Men jag tänkte såhär: eftersom denna blogg är anonym så kan jag lika gärna berätta vad jag gjorde här, så det inte gräver ned mig totalt! Here I go:

Jag hade sex med min bästa killkompis, på en toalett, i vår kompis hus... Nyårsfester är farliga... Speciellt när man dricker för mycket och är med en kille som man bara inte kan hålla händerna borta ifrån. Det är bara fysiskt, en attraktion... inte mer än så! Och mer än så får det inte bli, eftersom jag är kär... 

Don't judge, om ni har några synpunkter får ni självklart dela med er, men no judgments...(a)

Så, då var det ute i världen! Haha, kul att typ 100 pers kommer läsa detta... Men så får det bli! Puss med er!

OM NI HAR NÅGOT NI VILL BERÄTTA OM ERT NYÅR, SKRIV SÅ PUBLICERAR JAG DET HÄR PÅ BLOGGEN! ANONYMT ELLER MED EN LÄNK TILL ER EGEN BLOGG! 

XOXO

Min första kärlek... Det är både en riktigt sorglig historia, men samtidigt ett underbart minne. Denna kille fick min värld att rasa samman, samtidigt som jag inte kunde vara utan honom. 

Har ni läst 50 shades of Grey, eller vet vad den handlar om, kommer kunna förstå hur jag kände för denna killen. 

Vi träffades när vi var tolv. Båda hade ett intresse för varandra, men vänskapen tog över. Andra killar dök upp i mit liv, och tjejer i hans likaså. Hans förflutna var något som skrämde bort honom då han inte tyckte att han förtjänade någon som jag. 
Tiden gick, vi blev äldre, började i samma gymnasium och fortfarande höll vi kontakten med varandra, även om vår vänskap hade satts på prov. Vi hade nämligen försökt att bli mer än vänner ett antal gånger det sommarlovet, ytan någon vidare framgång. Tiden hade inte räckt till och vi hade bara gjort varandra besvikna. 

I vilket fall som helst, jag träffade en kille på en festival som blev min pojkvän i ca: 7 månader. Han och jag ansågs väl vara lyckliga, även fast en del imig önskade att min stora kärlek var den som jag skedade med varje helg. Smsen jag kunde få av honom medans jag låg i sängen med mitt ex var skamliga och förbjudna, längtansfulla och fyllda med känslor men min rädsla för att släppa in honom i mitt liv igen gjorde att jag stannade kvar hos mitt ex. 

Tillslut fick han nog. Sa att han inte tänkte jaga efter mig något mer och att jag skulle ha det så bra med min dåvarande pojkvän. Och jag fick panik... Efter bara någon vecka gjorde jag slut med mitt ex och började träffa denna killen istället. 

Nu var allt blommor och bin, underbart och vackert! Vi dejtade ett tag, efter en månad fick han träffa mina föräldrar. Vi sa attvi älskade varandra. Sexet var helt fantastiskt, aldrig vart så bra någonsin, och vi kunde inte vara utan varandra. 

Detta varade i ca tre månader. Sen blev det annorlunda...

Han började bli kall när vi pratade, hörde knappt av sig. Ville hellre sitta hemma och spela datorspel än att träffa mig, och det blev ett hål mellan oss. Jag kände mig mer och mer depp och efter ett tag berättade jag att han fick mig attmå dåligt och att jag inte visste om jag ville vara med honom längre. Hans tur att få panik... Han sa att han älskade mig så mycket att han inte visste vart han skulle ta vägen utan mig, att han skulle bättra sig och att det skulle bli bra mellan oss igen. Dumma jag trodde honom, och i ytterligare tre månader var det bra igen. Sen blev det samma sak igen... och igen... Hur mycket jag än sa till honom att han gjorde mig ledsen så blev det ingen förändring. Inte långvarigt i alla fall...

Efter 7 månader gjorde jag slut. 

Men det tog inte slut där! Han började höra av sig, sa att han saknade mig, ville ha mig tillbaka, samtidigt som jag grät floder av tårar. Vi försökte igen, denna gång i hemlighet då mina föräldrar och vänner tyckte att han var en idiot som jag inte skulle beblanda mig med. Men jag kunde inte låta bli. I en månad var det bra, den andra kaos, vi löste det, hade en bra månad osv... Sådär höll det på i nästan 7 månader till, sen fick jag nog... igen... 

Nu var det sommarlovet innan trean, och jag bad honom för gott att inte dra in mig i sin skit igen. Att jag inte orkade. Jag kände mig ledsen och ville inte mer. Han förstod och backade undan. 

I samma veva som jag fyllde 18 började vi träffas igen. Denna gång som vänner, och vi trodde att vi skulle klara av att hålla det på en vänskaplig nivå. Men det gick ju inte... Vi hade sex, träffades någon gång i veckan, sa att vi älskade varandra, yada yada... Det börjar bli lite tjatigt här märker jag, men ni förstår grejen... Vi kunde inte vara utan varandra. Men denna gång avslutades lite annorlunda...

Jag hamnade i en deppression. Det var inte bara på grund av honom, men en stor del var hand fel, vilket resulterade i att jag grät minst en gång i veckan, kände mig helt tom och oälskad, samtidigt som jag tog ut det på min familj. Min mamma blev också ledsen, vilket gjorde det svårare för mig att bli glad igen, och min sinnesstämning gjorde denna kille väldigt skuldsam. Han kände att det var hans fel att jag var såhär, och det skrämde honom. Så efter att jag nästan ställt honom mot väggen och frågat om han fortfarande var kär i mig; ljög han för mig och sa att han inte hade några känslor kvar. Så där tog det slut igen...

För en månad sedan, när jag blivit helt glad igen, kände att jag var stark nog att ta tag i allt igen, blev vi kompisar igen. Vi gick ut och åt tillsammans efter skolan en dag, och tog igen allt vi hade missat med varandra. Vi ville verkligen bara vara kompisar den här gången, och egentligen är det kanske lite mitt fel, men jag bjöd med honom till en klubb jag och några kompisar skulle till. Han och jag dansade ganska mycket den kvällen och självklart kysste han mig efter en stund. Och jag tänkte, dum som jag var: att vi kanske ska ge det en sista chans?

Nej det blev inget av med det. Han gjorde mig besviken igen, och denna gång sa jag åt honom att dra åt helvetet. Om han försökte sig på något igen skulle han få spö, och det med råge!

Vi är fortfarande kompisar, kan skriva sms till varandra ibland, han föreslår att vi ska träffas då och då, men jag backar alltid ur i sista minuten. När han är full kan han skriva en del olämpliga saker, men det har jag märkt att han inte bara gör till mig så jag bryr mig inte så mycket. Han har haft mig runt sitt finger i nästan tre år, och nu har det äntligen vänt. Nu är det jag som håller honom på mitt finger, på avstånd. Och denna gången tänker jag inte släppa in honom igen. 

Nu är han i Thailand, kommer hem efter nyår, och då vill han träffas... Jag har träffat en ny kille som jag tycker supermycket om. Han är allt, och lite till, och jag tror jag faktiskt är lite kär. Och det bästa är att han gillar mig också! Så när den där killen kommer tillbaka från Thailand kan han suck it! Visst, jag kan kanske vara hans vän, eftersom vi ändå går i samma skola, men mer än så får du inte... 

Ja nu vet ni det där... Blev ett lite längre inlägg än jag tänkt mig, men ville att ni skulle veta om min patettiska kärlekshistoria med ett riktigt asshole! Hoppas ni har lärt er någonting genom att ha läst detta, för det har jag. 

Man gör slut av en anledning, och hur charmig han må vara, är han ändå ett asshole om han gett dig en anleding att tycka det från början!

Yes, jag lovade ju ett inlägg där jag lägger fokus på mina egna erfarenheter, vilket jag självklart håller! Så here I go!

Jag hade min första riktiga pojkvän i sjuan. Vi var IT-paret i skolan och var alltid med varandra överallt. Då vi var så unga brukade vi mest umgås med varandra, kolla på film etc. Inget mer än så, men efter några månader började vi närma oss 14 och båda kände att vi ville experimentera mer och mer. Jag vill inte försöka verka oskyldig och pryd för jag är allt annat än det nu, men då var jag mer intresserad av att bara hångla och kanske dra lite i hans hår, men han ville mer och mer för var månad som gick. 

En kväll när vi hade tittat på en film, hånglat i vad som säkert var en timme började hans händer gå mer och mer mot syd, och det tog inte lång tid förns han frågade mig om inte jag kunde runka av honom. Vilket jag gjorde. Jag bad honom att lägga sig ned och blunda, och där satt jag, snart 14 år och experimenterade. Jag vill inte gå in så hemskt mycket på detalj för då kan det börja likna barnpornografi, men jag kan ju helt klart säga att det vi gjorde är inget jag ångrar idag. Tvärtom har mina tidiga erfarenheter gjrot mig mer säkrare idag och jag är inte rädd för att visa vad jag kan inför nya människor.

Jag lärde mig snabbt att ge avsugningar. Det är något jag faktiskt tycker är rätt så kul, just för att jag kan styra lite över om penis ska vara hård och spänd eller mer avslappnad och förväntansfull. 

Ett tips till er som vill gå ned på en kille: när ni suger, gå så långt ned i halsen/munnen ni kan, vrid lite på huvudet så att tungan kommer åt baksidan (den sidan som är närmast pungen) och slicka försiktiggt samtidigt som ni går upåt igen. Detta behöver inte gå fort utan bara gör det i er egen takt och lovar att killen kommer bli i extas!

Mer egna erfarenheter och tankar kommer en annan gång!

XXXO

Jag måste bara få säga en sak. Kärleken är hård, knas och allmänt tuff. Den sårar, tar sönder och stärker våra hjärtan med all skit den får ta. Samtidigt som den är dyrbar, sårbar och försiktig. Men absolut värd mödan om den lyckas väl!

Jag har träffat en kille. En väldigt speciell kille. Och han är den första på väldigt länge som får mig att känna mig upprymd och speciell. Han har superfina ögon, är påhittig och rolig. Så en note till mig själv nu: DONT SCREW THIS UP!

Jag har en checklista som jag brukar kolla igenom när jag träffar en ny kille. Har haft som vana att bara träffa scumbags så nu försöker jag vara lite mer kräsen. Vill ni se den?

MIN CHECKLISTA GÄLLANDE DEN PERFEKTA KILLEN:

1. FINA ÖGON

2. FIN KROPP

3. BRA KONTAKT MED SIN FAMILJ

4. FRAMTIDSVISIONER

5. ÖPPEN OCH TREVLIG

6. PÅHITTIG OCH RANDOM

7. BRA MELLAN LAKANEN

8. MYSTISK UTAN ATT VARA SVÅRFÅNGAD

9. MUSIKALISK

10. GEMENSAMMA INTRESSEN 

11. DELAR SINA VÄNNER

12. GILLAR ATT HITTA PÅ SAKER

13. GÅ BRA IHOP MED MIN FAMILJ

14. VILL TRÄFFAS OFTA

15. INTE RÄDD FÖR ATT PROVA PÅ NÅGOT NYTT

Ja som ni ser har jag lite krav. Och dessa krav är något som jag fått efter egna erfarenheter med knas-killar... Mina ex kan vi snacka om någon annan dag när jag inte har någonting att skriva om, men just nu fokuserar vi på framtiden!

XXO

Allt jag begär är en kille som inte får fem av 15 på min checklista... han ska ha minst 10, och var hittar man en sån? Ingenstans...

Jag är rätt så körd :S hmmm...

Vad är viktigt hos en kille? Har jag blivit så kräsen endast för att jag vart med så screwed up killar tidigare? Eller är jag inte helt över det jag hade med mitt ex?

Ni ser, det är inte bara jag som har ångesttankar gällande killar...

Och nu vill min kompis vara min KK oxå... nejtack. Jag orkar inte just nu

Och så var det dags att börja blogga igen! 

Hej! Här sitter jag i solen och läser lite i min senaste SOLO-tidning. självklart är sexsidorna dem som lockar mest och jag har länge funderat över om jag ska sätta igång med sexbloggning igen. Jag har haft mycket på mitt schema de senaste åren, men nu beslutat mig för att ta mig tid till att börja blogga igen. Min senaste sexblogg blev mycket framgångrik, och jag hoppas att denna blir lika så... 

En nystartad blogg kräver såklart en presentation, och vid mitt första försök att blogga var jag till 100% anonym, vilket både var bra och dåligt så jag tänkte vara något mitemellan denna gång. 

Jag är en 18 årig tjej från Stockholm, vars sexerfarenheter har vart upp och ned under speciellt detta år, då jag har gått från att endast varit sexuellt aktiv med mina dåvarande pojkvänner (ej samtidigt), till att expandera min siffra till hela 8 st! Så jag är alltså en 18 årig tjej med sammanlagt 8 sexpartners. Då vet ni det!

Jag har även testat på flertalet preventivmedel (kondom är fortfarande bästa), haft oturen att lida med svår mensvärk, oron över graviditet (falsk alarm) och PMS. 

Vänner har jag många, både killar och tjejer, och har upplevt den där känslan som man kan få när vänskap övergår till kärlek. Många av mina vänner vänder sig till mig när de behöver stöd gällande killar, jag är en exellent wingman och vet oftast vad man skall säga när en kompis får ett brustet hjärta. 

För några månader sedan led jag av en kort men tung depression, då jag alltid kännt mig oönskad av en familjemedlem, men kom snabbt ur den när min mamma fanns där för mig, stöttade mig och lät mig förstå att depression går i mina gener. Det läskigaste var som sagt att jag inte visste varför jag var ledsen, och hennes förklaring blev slutet. Tack mamma!

Vad jag försöker säga är att jag har vart med om en del, jag har upplevt kärleken, brustna hjärtan, tunga känslor, ledsna kompisar och ångesten som kan uppstå när man insér att ens mens är försenad. Har även tillgång till killars perspektiv på saker och kan därför svara på era frågor utan att mina svar kommer från tomma intet. 

Jag är självklart ingen allsmäktig, jag kan inte allt, men jag hoppas ändå att nu när jag öppnat mig lite för er och skrivit kort om mina erfarenheter kan ni vara öppna mot mig och läsa det jag skriver med öppna sinenn. 

Självklart är jag öppen till förslag, kritik, ris och ros! Men nu vet ni lite grann om mig, så låt bloggandet börja!