Min första kärlek... 
Det var en underbar kille. Han var ett år äldre, och han hade väldigt många tjejer innan mig.
Han var min första kyss. Jag minns platsen, jag minns känslan. 
Jag, han, mina två bästa vänner, och en av doms kille, var på stan. Jag skulle ta bussen hem, och han följde med mig dit. Vi stog 10 meter från dom andra. Vi höll hand och det spöregnade ute.
Han vände sig mot mig, sa: "Jag älskar dig Johanna" och kysste mig. 
3 månader efteråt hade han gjort mig både jävligt depp och hur glad som hellst. Han hade kallat mig tjock, ful och massa sånt. men då hade juh mamma och pappa bestämt att vi skulle till USA. Jag tillbringade sista dagarna med honom. Vi hade aldrig sex, men han ville, fast jag sa nej.
Vi skypade varje kväll, och om vi inte gjorde det så skrev vi texter på facebook om vad vi hade gjort under den dagen.
Ena dagen så satt jag och mina föräldrar ute. Jag hade pappas dator och jag läste vad han hade skrivit.
Han hade varit och badat med 2 av sina ex. ena tjejen var lite horig. Hon hade tagit av sig sin bikini överdel och han skrev en lång berättande text om hur han stirrade på henne, och huir hennes bröst såg ut.
Dagen efter jag kommit hem dumpade jag honom. 
Veckan efter hade dom sex... Och sedan ringde han och berättade hur mycke han 'älskade' mig...
End of story...

 // Johanna http://sooderberg.bloggplatsen.se

Min första kärlek var simpel och kort. Vi träffades några gånger på mitt landställe. Det var en typisk sommarflört och han fick min första kyss. Kommer aldrig glömma hans vackra leende. Nu har han flyttat och jag har inte sett honom på fem år. Lite trist,

// Ivy

Hej! Min första äkta kärlek var när jag var 14 år gammal. Det var en sån härligt upplevelse. Första kyssen,första hånglet. Det kommer jag minas för evigt.
// Emma

Min första kärlek var när jag var 17 år gammal. Har alltid haft svårt att falla för tjejer, och när jag träffat någon som kunnat vara intressant har det alltid slutat med att vi blev bästa kompisar istället.

Antar att jag saknade attraktionen till tjejerna. 

En dag var jag med några polare på en fest och träffade Hampus. Hampus var fulländad och magnifik. Han sätt att röra på sig gjorde mig alldeles varm, och jag föll direkt. Det måste vart alkoholen, för när jag upptäckte att jag var kär i en kille, som jag precis träffat skrämde det mig inte alls. Tvärt om, det gjorde mig lättad. Det var inget fel på mig, jag var bara bög.

Han var inte bög, oturligt nog, men han gav mig en uppenbarelse, och tack vare honom har jag nu träffat min själsfrände!

// Love Pontus den utanför mängden

Underbara saker ni har att berätta mina läsare! Hör av er om ni vill ha länkar till era egna bloggar så lägger jag till det!

Hoppas ni vill skicka in fler av era erfarenheter och storys till min blogg! Det gör ni på: sex101@live.se

XOXO

SKRIV IN OCH BERÄTTA OM ER FÖRSTA KÄRLEK OCH JAG PUBLICERAR DET PÅ BLOGGEN! VÄLJ SJÄLV OM NI VILL VARA ANONYM ELLER INTE!

Skriv till sex101@live.se
eller skriv här på bloggen!

XOXOXO

Min första kärlek... Det är både en riktigt sorglig historia, men samtidigt ett underbart minne. Denna kille fick min värld att rasa samman, samtidigt som jag inte kunde vara utan honom. 

Har ni läst 50 shades of Grey, eller vet vad den handlar om, kommer kunna förstå hur jag kände för denna killen. 

Vi träffades när vi var tolv. Båda hade ett intresse för varandra, men vänskapen tog över. Andra killar dök upp i mit liv, och tjejer i hans likaså. Hans förflutna var något som skrämde bort honom då han inte tyckte att han förtjänade någon som jag. 
Tiden gick, vi blev äldre, började i samma gymnasium och fortfarande höll vi kontakten med varandra, även om vår vänskap hade satts på prov. Vi hade nämligen försökt att bli mer än vänner ett antal gånger det sommarlovet, ytan någon vidare framgång. Tiden hade inte räckt till och vi hade bara gjort varandra besvikna. 

I vilket fall som helst, jag träffade en kille på en festival som blev min pojkvän i ca: 7 månader. Han och jag ansågs väl vara lyckliga, även fast en del imig önskade att min stora kärlek var den som jag skedade med varje helg. Smsen jag kunde få av honom medans jag låg i sängen med mitt ex var skamliga och förbjudna, längtansfulla och fyllda med känslor men min rädsla för att släppa in honom i mitt liv igen gjorde att jag stannade kvar hos mitt ex. 

Tillslut fick han nog. Sa att han inte tänkte jaga efter mig något mer och att jag skulle ha det så bra med min dåvarande pojkvän. Och jag fick panik... Efter bara någon vecka gjorde jag slut med mitt ex och började träffa denna killen istället. 

Nu var allt blommor och bin, underbart och vackert! Vi dejtade ett tag, efter en månad fick han träffa mina föräldrar. Vi sa attvi älskade varandra. Sexet var helt fantastiskt, aldrig vart så bra någonsin, och vi kunde inte vara utan varandra. 

Detta varade i ca tre månader. Sen blev det annorlunda...

Han började bli kall när vi pratade, hörde knappt av sig. Ville hellre sitta hemma och spela datorspel än att träffa mig, och det blev ett hål mellan oss. Jag kände mig mer och mer depp och efter ett tag berättade jag att han fick mig attmå dåligt och att jag inte visste om jag ville vara med honom längre. Hans tur att få panik... Han sa att han älskade mig så mycket att han inte visste vart han skulle ta vägen utan mig, att han skulle bättra sig och att det skulle bli bra mellan oss igen. Dumma jag trodde honom, och i ytterligare tre månader var det bra igen. Sen blev det samma sak igen... och igen... Hur mycket jag än sa till honom att han gjorde mig ledsen så blev det ingen förändring. Inte långvarigt i alla fall...

Efter 7 månader gjorde jag slut. 

Men det tog inte slut där! Han började höra av sig, sa att han saknade mig, ville ha mig tillbaka, samtidigt som jag grät floder av tårar. Vi försökte igen, denna gång i hemlighet då mina föräldrar och vänner tyckte att han var en idiot som jag inte skulle beblanda mig med. Men jag kunde inte låta bli. I en månad var det bra, den andra kaos, vi löste det, hade en bra månad osv... Sådär höll det på i nästan 7 månader till, sen fick jag nog... igen... 

Nu var det sommarlovet innan trean, och jag bad honom för gott att inte dra in mig i sin skit igen. Att jag inte orkade. Jag kände mig ledsen och ville inte mer. Han förstod och backade undan. 

I samma veva som jag fyllde 18 började vi träffas igen. Denna gång som vänner, och vi trodde att vi skulle klara av att hålla det på en vänskaplig nivå. Men det gick ju inte... Vi hade sex, träffades någon gång i veckan, sa att vi älskade varandra, yada yada... Det börjar bli lite tjatigt här märker jag, men ni förstår grejen... Vi kunde inte vara utan varandra. Men denna gång avslutades lite annorlunda...

Jag hamnade i en deppression. Det var inte bara på grund av honom, men en stor del var hand fel, vilket resulterade i att jag grät minst en gång i veckan, kände mig helt tom och oälskad, samtidigt som jag tog ut det på min familj. Min mamma blev också ledsen, vilket gjorde det svårare för mig att bli glad igen, och min sinnesstämning gjorde denna kille väldigt skuldsam. Han kände att det var hans fel att jag var såhär, och det skrämde honom. Så efter att jag nästan ställt honom mot väggen och frågat om han fortfarande var kär i mig; ljög han för mig och sa att han inte hade några känslor kvar. Så där tog det slut igen...

För en månad sedan, när jag blivit helt glad igen, kände att jag var stark nog att ta tag i allt igen, blev vi kompisar igen. Vi gick ut och åt tillsammans efter skolan en dag, och tog igen allt vi hade missat med varandra. Vi ville verkligen bara vara kompisar den här gången, och egentligen är det kanske lite mitt fel, men jag bjöd med honom till en klubb jag och några kompisar skulle till. Han och jag dansade ganska mycket den kvällen och självklart kysste han mig efter en stund. Och jag tänkte, dum som jag var: att vi kanske ska ge det en sista chans?

Nej det blev inget av med det. Han gjorde mig besviken igen, och denna gång sa jag åt honom att dra åt helvetet. Om han försökte sig på något igen skulle han få spö, och det med råge!

Vi är fortfarande kompisar, kan skriva sms till varandra ibland, han föreslår att vi ska träffas då och då, men jag backar alltid ur i sista minuten. När han är full kan han skriva en del olämpliga saker, men det har jag märkt att han inte bara gör till mig så jag bryr mig inte så mycket. Han har haft mig runt sitt finger i nästan tre år, och nu har det äntligen vänt. Nu är det jag som håller honom på mitt finger, på avstånd. Och denna gången tänker jag inte släppa in honom igen. 

Nu är han i Thailand, kommer hem efter nyår, och då vill han träffas... Jag har träffat en ny kille som jag tycker supermycket om. Han är allt, och lite till, och jag tror jag faktiskt är lite kär. Och det bästa är att han gillar mig också! Så när den där killen kommer tillbaka från Thailand kan han suck it! Visst, jag kan kanske vara hans vän, eftersom vi ändå går i samma skola, men mer än så får du inte... 

Ja nu vet ni det där... Blev ett lite längre inlägg än jag tänkt mig, men ville att ni skulle veta om min patettiska kärlekshistoria med ett riktigt asshole! Hoppas ni har lärt er någonting genom att ha läst detta, för det har jag. 

Man gör slut av en anledning, och hur charmig han må vara, är han ändå ett asshole om han gett dig en anleding att tycka det från början!

Många talar om att det är så härligt att vara singel, att man är så fri och lätt. Ledig och smärt! Och jag håller med... till en viss del. Att vara singel är underbart, men det är en smaksak. Jag kollade upp lite vad umo.se tycker om saken, och vad andra säger om att vara singel och det är faktiskt en ganska underhållande läsning, med en bra poäng. 

Så var singlar därute, tills ni hittar den rätte!

Bra med att vara singel

Jag måste bara få säga en sak. Kärleken är hård, knas och allmänt tuff. Den sårar, tar sönder och stärker våra hjärtan med all skit den får ta. Samtidigt som den är dyrbar, sårbar och försiktig. Men absolut värd mödan om den lyckas väl!

Jag har träffat en kille. En väldigt speciell kille. Och han är den första på väldigt länge som får mig att känna mig upprymd och speciell. Han har superfina ögon, är påhittig och rolig. Så en note till mig själv nu: DONT SCREW THIS UP!

Jag har en checklista som jag brukar kolla igenom när jag träffar en ny kille. Har haft som vana att bara träffa scumbags så nu försöker jag vara lite mer kräsen. Vill ni se den?

MIN CHECKLISTA GÄLLANDE DEN PERFEKTA KILLEN:

1. FINA ÖGON

2. FIN KROPP

3. BRA KONTAKT MED SIN FAMILJ

4. FRAMTIDSVISIONER

5. ÖPPEN OCH TREVLIG

6. PÅHITTIG OCH RANDOM

7. BRA MELLAN LAKANEN

8. MYSTISK UTAN ATT VARA SVÅRFÅNGAD

9. MUSIKALISK

10. GEMENSAMMA INTRESSEN 

11. DELAR SINA VÄNNER

12. GILLAR ATT HITTA PÅ SAKER

13. GÅ BRA IHOP MED MIN FAMILJ

14. VILL TRÄFFAS OFTA

15. INTE RÄDD FÖR ATT PROVA PÅ NÅGOT NYTT

Ja som ni ser har jag lite krav. Och dessa krav är något som jag fått efter egna erfarenheter med knas-killar... Mina ex kan vi snacka om någon annan dag när jag inte har någonting att skriva om, men just nu fokuserar vi på framtiden!

XXO

Vad är kärlek?

Kärlek är en svår känsla att beskriva, men finns omkring oss i alla ting oavsett vad. Jag tog till hjälp av den ibland pålitliga källan wikipedia för att klargöra vad kärlek är. Eller åtminstone se vad denna sida säger om saken:

Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen, Kyrkan eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. Kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteratur, film och sång.

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Ett exempel är föräldrars kärlek mot sina barn, se också agape. Ett annat är den känsla som två människor känner för varandra som innehåller en både fysisk och psykisk attraktion.

Kärleken kan också bestå av en biologisk attraktionskraft av sensuell eller sexuell natur. I det senare fallet kan känslan vara mer allmän, så kallad romantisk kärlek, eller mer konkret åtrå, också benämnt libido.

Kärlek till den egna personen – narcissism – kan av omgivningen ses som något negativt, där egenkärleken kan ta sig uttryck i handlingar som ökar det egna välståndet eller välmåendet på andras bekostnad. Det finns även en mildare form av egenkärlek där personen unnar sig en del av det goda i livet, utan att brista i respekt eller empati inför medmänniskorna. Sådan egenkärlek är kopplad till en god självkänsla, vilket i sin tur är viktigt för att kunna visa kärlek – att ge ovillkorligt.

Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande. Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek.

Att visa kärlek mot något kallas att älska. Lössläppt applicering av ordet "älska" inkluderar också idiomatiska uttryck som inte alltid bär positiva förtecken, exempelvis ett sardoniskt uttryck av missnöje: "Jag älskar verkligen hur politiker alltid ger ut tomma löften". Denna breda mening av ordet älska står i strid med den egentliga betydelsen av begreppet kärlek.

I germanska språk förekommer som regel endast ett ord för kärlek. I det grekiska språket förekommer däremot flera, bland andra agape (αγάπη) och eros (ερως). Dessa har olika innebörder och används i olika sammanhang. "Eros" står för erotisk kärlek (därav det svenska ordet), medan "agape" är det ord som förekommer i Nya Testamentets originaltexter, och dess betydelse är av stor betydelse för teologin.

Vad säger vi om kärlek då? Är det något oundvikligt? För jag känner många som känner sig oälskade. Men är det möjligt att vara oälskad?

För att vara oälskad måste man vara omänsklig, för som jag ser det har alla ett värde i sig. Alla är värda att bli älskade precis som man är, för även om vi gör misstag ibland betyder det bara att vi är mänskliga, precis som alla andra. 

Vårdguiden tycker precis som jag (och wikipedia):

Kärlek är nästan omöjligt att beskriva. Känslan och upplevelsen är olika för olika personer och kan variera från gång till gång som man blir kär.

Illustration: Nausikaa

Är du kär? Hur känns det? Är du lycklig eller olyckligt kär?