Haha ja nu är jag tillbaka igen. Och tror att det blir för att stanna. Iallafall tills jag vet att jag inte kommer ha så mycket att göra resten av sommaren. Förhoppningsvis kommer jag in på en skola i höst, men om inte blir det blogga å jobba för min del.

Jag har nu tagit studenten, jag har börjat söka jobb och varit utomlands. Så därför har min bloggtid vart helt finito de senaste månaderna. Haha, synd för er!

Men nu är jag tillbaka med mängder av saker att skriva om! Ni får gärna säga till vad ni vill höra mer om senare också. Puss på er!

Jag uppdaterade min profilbild idag. Och genast får jag 10 likes av olika killar som jag inte har pratat med på flera år. Även mina vänner gillar såklart min bild, och jag får fina kommentarer. Men vad som fångar min uppmärksamhet är att efter bara någon minut har jag fått en puff av en av de här killarna.

För er som inte vet vad är en puff är; En puff, är som en liten "hej, ge mig lite uppmärksamhet"-knapp man kan trycka på som skickar en liten knuff till den personen man vill ska få uppmärksamheten. Min kompis brukar säga att "man puffar den som man vill ligga med".

Obehaglig tanke, då jag inte alls kan tänka mig att ligga med honom som precis puffade mig.

Facebook, vilket fantastiskt fenomen det är. Och så lätt det är att finna den där killen som genom en enda puff kan få din uppmärksamhet. Om han nu vill ha den, och vice versa.

Är det meningen att vi ska känna oss smickrade av dessa puffar? För jag vet många som, fastän de inte ens känner personerna, blir väldigt smickrade av denna uppmärksamhet. Är uppmärksamhet något viktigt för oss?

Svar: ja.

Vi vill inte vara ensamma, vi vill inte vara osynliga och vi vill inte vara fula. Varför? För att det är tråkigt.

Är detta bra tankegångar? Nej.

Det är viktigt att kunna se sig själv som unik och perfekt som den man är. Det spelar ingen roll om du är en version av dig själv som du är missnöjd med. Fyll inte den tomheten med uppmärksamhet som ändå inte är hälsosam för dig <3

Tillåt dig själv att ha tråkigt ibland. Var för dig själv. Bry dig inte om att ingen vet vem du är om du hamnar i en situation därdet skulle ské, och tillåt dig själv att inte alltid vara perfekt. För ändå är du någon som betyder något.

OCH det är dessa tankar som får mig att inte känna att jag vill uppmuntra denna kille som puffat mig. Istället lägger jag min energi på den kille som jag faktiskt tycker väldigt mycket om. Om det nu finns någon. Vad vet ni ;)

XOXO

Jag fick den där känslan idag av att jag faktiskt saknar närheten av en viss person. Den där personen, som jag vet (till 100%) tycker om mig lika mycket som jag tycker om honom, men som bor långt åt helvete... Så minsta lilla närhet kräver tålamod för att få.

Jag vet att många tjejer därute trivs med idén att ha en pojkvän. Jag är likdan. Min strävan efter lycka har under alla mina år alltid inkluderat en man, perfekt eller ej. Det är som att jag tror att meningen med livet är att känna sig älskad av någon som man kan spendera resten av sitt liv med. Som om man blir lyckligare av ett förhållande...

Ärligt talat måste jag medge att känslan av att vara kär är rätt fenomenal. Men är den så viktig? Klarar jag mig utan den?

Självklart... Det är ju när jag är i ett förhållande som jag ofta kan känna mig nere och tung, just för den saken skull att känslorna tar över. Man glömmer bort att man faktiskt kan vara självstndig också...

Så hur ska vi ha det? Ska vi leta runt efter någon att vara med, eller ska vi ta hand om oss själva? Jag röstar för det sistnämda

Som ni märkt har jag haft en liten paus från bloggandet då jag haft alldeles för mycket på gång i skolan. Kursen i och utanför skolan tar upp mesta delen av mitt liv, och emellan ska jag hinna sova och slappna av, så då blir det en del.

Men idag är jag tillbaka och det väntar några inlägg för er att läsa! Enyoy <3

Idag ska jag prata allmänt om mina egna tankar kring sex. Jag är nämligen lite kluven gällande ämnet "one night stands", "KK-förhållanden" och även spontana haff då coh då. Och anledningen till min kluvenhet är för att jag själv ofta har hamnat i säng med killar, utan att det egentligen vart några känslor inblandade, och sen alltid efteråt ifrågasatt om det verkligen var så bra att göra detta.

Ett tag blev det lite väl många ligg också, så jag bestämde mig för att nästa gång jag skulle ligga med någon, skulle det vara med någon jag älskade. Och då följde jag med mitt ex hem... Självklart hände saker då...

Jag lovade min kompis att inte ligga med den läskiga killen från min skola, men hans mystisk och charm fick mig tillslut och jag låg med honom i skogen... Vad försöker jag åstakomma med detta? Jo jag blev destruktiv, försökte göra uppror mot mig själv genom att såra min insida. Och eftersom jag inte ville dricka för att dörja, och inte heller prova droger fick det bli såhär.

Jag gillar egentligen sex, jättemycket. Sålänge det inte blir för mycket. Har en kompis som skaffar sig kontakter via internet för att endast kunna åka hem till dem och ha sex. Hon säger att hon är den som utnyttjar dem, men vad gjorde killarna på internet från första början egentligen?

Sex ska vara mysigt, lätt och fantastiskt. Intimt och sensuellt, eller hårt och smärtsamt om man gillar det. Men inte ångestfyllt eller något som man ångrar efteråt. Tänk på det tjejer och killar! Gör det enkelt för er och sätt er inte in i situationer som ni ångrar. Och ångra ingenting, så blir det lättast så.

XOXO

Glad alla ♥ dag!

Vad jag tänkt ta upp idag, som många av er säkert kan räkna ut, är känslan av att vakna upp på morgonen och upptäcka att det är 14 Februari, och bredvid ens säng ligger en ask med choklad och ett paket från MQ, (min mor är alltid extra gullig denna dag.)

Är man extremt oromantisk, som jag, glömmer man bort att denna dag ens existerar, även när man har ett förhållande. Men det finns betydligt många fler som älskar (märk mitt passande ordval) denna dagen och antingen bävar för att de inte har någon att dela den med, eller så spudlar kärleken och vissa väcks med hett morgonsex som start på dagen.

Jag har, förutom min uppvaktning av min mor, inte fått mer än något kåtsms av ett ex (hujeda mig) och en fin dikt av min kära bästis på facebook. Men jag känner mig älskad! Alla gånger, och flera gånger om.

Jag tänker idag vara så fräck att jag avviker från sexämnet för en stund och istället tar upp ett av mina favoritämnen: MENS

Jag tycker mens är ett ämne som pratas alldeles för lite om, vilket då gör att mens är ett ämne som blir lite tabu. Lite som att mens ska vara något hemligt och privat, endast för att det förekommer kring kvinnans privata. Men jag ska säga er detta: Det är verkligen inte något att skämmas över. Och inte heller äcklas över. Mens är normalt, och helt fantastiskt. Förutom när den uteblir och man vet att man har haft oskyddat sex, för då äre KAAAOS!

Jag minns den dagen då jag fick min första mens. Jag var elva år, gick i femman och var den andra i klassen som fick mens. Jag minns att jag hade gått på toa, kollat ned i trosan och sett en vinröd fläck som samlats där. Eftersom jag var ett väldigt smart barn, ropade jag bara på min mamma som var på väg ut genom dörren att jag hade fått mens. Hon skrattade lite för sig själv, gav mig en binda och lät mig stanna hemma från skolan den dagen. Min härliga mamma. Vi pratade även om att vi skulle gå ut och äta för att fira the occasion, men det hände aldrig.

I vilket fall som helst fick killarna aldrig veta att jag hade fått min mens, och även om de fick veta gjorde dem inte så stor grej av det. Det har jag att tacka Nelly för. Hon var den första som fick mens i klassen. Och hur killarna fick reda på det är en rolig historia.

Vi alla minns de härliga tiderna i femman då killarna fortfarande tyckte det var okej att ha tre flickvänner samtidigt och spelade fotboll på rasterna tills byxorna gick sönder. Deras barnsliga fasoner visade sig extra mycket då de av någon anledning hade upptäckt att någon hade "mensat" på toan. Alla killar hade samlats runt toaletten och tittade, ojjade och skrek, medans vi tjejer satt och himlade med ögonen i klassrummet. Samtidigt som läraren var smått förvirrad. Stackars Marika. Hon hade itne mycket att komma med den dagen. Killarna var som vildar. Jag var självklart nyfiken på hur det såg ut när någon hade mensat på en toa. Var hela ringen full med blod? Men kunde inte vara så barnslig, så jag satt kvar med dem andra.

Tillslut kom killarna fram till att den som endast hade vart på toan denna dag var Nelly. Så på rasten preckade dem på henne tills hon erkände att det var hennes binda som låg i menssoptunnan. Ni vet den där lilla gråa påsen i en egen behållare. Så det är alltså så det ser ut när någon mensat på toan... En binda ligger precis där den ska; i menssoptunnan. Just great! Nelly började självklart att gråta och gick hem för dagen, men kom tillbaka dagen efter, lika tapper som alltid, med alla tjejerna som stöd. Fantastiskt!

Så mens alltså... Mens, mens, MENS, meeeens...

Har ni nå roliga minnen kring mens? Berätta gärna! Vore kul å höra om andras syn på mens. Även killar får skriva! Finns säkert många killar därute som har vart med om menssenarion, eller kanske hört från någon tjej?

DELA MED ER, PRATA, DISSKUTERA! ATT PRATA OM MENS ÄR BRA!

XOXO

Ledsen över att jag inte skrivit på ett tag, har haft så äckligt mycket skolarbete. Så här sista terminen i gymnasiet får man självklart extra mycket att göra...

Men jag ska inte klaga! Istället ska jag meddela att jag är tillbaka! Gladare och piggare än någonsin, och nu ska jag föröska blogga ordentligt igen ;D Så håll i hatten, för nu kör vi!